Tänker tillbaka
Tänk va brunbränd man var när man var liten. Nu förtiden så är det så många måsten som finns i stället för att vara ute och leka (eller vara) som det heter när man blev äldre.
På försommarens helger vaknade man glad över att det var sol för man slipper vara inne. Snabbt åt man frukost för att sedan kuta ut till sin cykel och ta en runda. Det smattrade härligt under däcken av det grus som sopbilen missat att sopa upp på våren. Tvärnitade man med cyklen så gled man flera meter. Jätte kul!
Nu hinner man inte längre med att tänka på dom små roliga sakerna. Istället kanske man sitter i en bil påväg någonstans, tänker kanske att det är fint med sol, vår värme och sommar. Snabbt suddas dom ljuva tankarna om sol bort och ersätts med måsten. Måste städa där hemma, mitt barn ska duscha ikväll, måste veckohandla, toapapper ! Får i te glömma toapapper! Svärföräldrarna kommer i helgen, va ska vi äta då? Borde tvätta bilarna, när va det nu igen som Linus skulle till tandläkaren?
Det var ganska bekymmersfritt när man var liten. Mamma såg till att allas liv rullade på hon höll koll på allt. Maten stod på bordet och hon höll koll på läkartider mm. Själv kunde jag cykla, spela fotboll och leka dunkgömme utan att ha en massa "måste göras" tankar. Det enda jag behövde tänka på var att komma hem en speciell tid för mat och så hjälpte jag givetvis till hemma. Men mamma var chef å sa vad som skulle fixas. Behövde inte tänka så mycke.
Längtar tillbaka. Nu har jag Linus som ska få känna samma känsla, tyvärr så märker han inte av den än utan den kommer när han blir äldre och har egen familj.
